Jag hörde på en podd häromdagen där värden drog (förvisso ganska roliga) skämt om hur konstigt det är att människor i servicebranschen inte bara ska bidra med sin tid och sina tjänster på arbetstid, utan också med sin själ. Servicepersonal anses vara (ja, är) bättre om de är genuint trevliga mot kunderna. Podd-prataren kände större samhörighet med de lite buttra biträdena. Ok pratan var kul, men gav ingen vidare igenkänning för min del.
Finns det något finare än att tjäna andra människor? Att genuint vilja hjälpa andra till en lite trevligare, smidigare, godare dag? Ja, många verkar tycka det. Speciellt en del fackliga organisationer och politiska företrädare som tycks se ner på ”enklare” serviceyrken, som faktiskt syftar till att hjälpa människor. I diskussioner blandar man ihop att hjälpa andra med någon form av hierarkisk ordning. Det säger mer om hur den människan ser på andra. Jag anser mig inte lägre i rang för att jag hjälper en annan människa.
Detsamma gäller alla som jobbar på hotell, inom vården, som arbetsförmedlare, och alla andra yrken där man träffar människor. Håller man inte med bör man söka sig till andra sektorer.
Den lyxiga hotellkedjan Ritz Carlton närmast indoktrinerar sina kollegor med mottot ”We are ladies and gentlemen serving ladies and gentlemen”. Och det har banne mig inget att göra med att deras gäster klarar av att betala en saftig hotellräkning. Det är ett förhållningssätt som säger allt om hur man möter den de är till för. Vi är alla till för andra. Det är så världen fungerar. Eller iaf borde fungera.
Ser man sig själv som en gentleman som ska hjälpa en annan gentleman att checka in, duger det inte att stå och stirra ner i datorn och slentrianmässigt dra frukosttider. Som bartender duger det inte att inte se den som stigit in i den coola baren. Som hemtjänstmedarbetare duger det absolut inte att inte ta ansvar för damen som knappast har ätit de sista dagarna. Som gentleman som hjälper en lady ser man till att kunden, patienten, eleven känner sig välkommen, och att erkänna dennes värdighet.
Idag när världen mer går mot Me, Myself and I kultur så behövs det mer än någonsin.
Det finns en afrikansk filosofi ”Ubuntu” som kort kan sammanfattas med ”Jag finns för att du finns”. Nelson Mandela levde efter Ubuntu. Jag kan varmt rekommendera boken med samma namn och undertiteln ”Konsten att leva bättre tillsammans”som Mungi Ngomane har skrivit. Om världen skulle leva efter det så skulle det finnas fler Ladies and Genlemen som skulle göra världen bättre.
Jag finns för att du finns!
I varje handling och i varje respons till andra.
Micke Darmell, föreläsare, författare och utbildare med fokus på möten och relationer
