Synen på tid och upplevelsen av tid kan ju som bekant också skilja sig åt mellan olika kulturer. Antropologen Edward Hall har beskrivit vår planets tidskulturer som antingen monokrona eller polykrona – M eller P-kulturer. I monokrona kulturer ser man på tid som nåt konkret och linjärt som kan sparas, slösas, passas, slås ihjäl och så vidare. Tid är tätt sammanlänkat med moral och status, och att respektera tiden förknippas med respekt för andra människor.

I polykrona kulturer har man en mer flexibel syn på tiden. Man kan vara snabb och effektiv men det är inget mål i sig. Inte heller att alltid passa tiden. Visst finns det ett schema, en plan, men det är justerbart. Saker händer ju, liksom. Ofta samtidigt.

Den monokrona kulturen funkar av naturliga skäl bara i samhällen med en någorlunda förutsägbar mañana och en infrastruktur att lita på. Det kommer kanske inte som en chock att forskare placerar länder som Tyskland, Schweiz, Japan och Sverige långt till ut till vänster på M-sidan. Är bussen en minut sen knyter vi näven i fickan. Det japanska höghastighetståget Shinkansen har en årlig snittförsening på runt en halv minut. Länder som Indien, Sydafrika och några länder i Sydamerika däremot hamnar längst ut på P-flanken. Fransmännen, som vi skandinaver gärna vill uppfatta som ganska hopplösa, skvalpar runt någonstans på mitten.

En bekant inom musikbranschen berättade för några år sedan om en känd sydafrikansk artist som hade tilldelats en fin utmärkelse och kommit till Stockholm för att motta den under pompa och ståt. På omvägar hade hon hört glunkas om svenskens förbluffande punktlighet och ville nu själv uppleva ifall ryktet verkligen talade sanning. Tillsammans med sin väninna bestämde hon sig därför för att ta bussen till prisceremonin, istället för en taxi. Där stod alltså dessa otroligt paranta damer i sina fantastiska, färgglada festblåsor och väntade på bussen som enligt tabellen skulle anlända klockan 18.22. Bussen kom förstås – nåja – prick klockan 18.22 och de båda tjejerna bröt ihop av skratt, är detta ens möjligt?! De måste få det bekräftat en gång till och väntade därför med spänning in nästa buss, som tydligen skulle komma 18.28… för att återigen kollapsa i kramper när en SL-riddare svänger upp vid hållplatsen precis på minuten.

Två kulturer, två olika tidsinställningar. Undras just i vilket land det säljs flest bettskenor?

Kan detta hänga ihop med att vi också är det mest individualistiska landet i världen och vi är också det land som har störst ålderism.

Jag tror det, vi har gett näring till Me, Myself & I kulturen alldeles för länge.

Vi skulle må bra att börja tänka på vad som gör livet värt att leva och vad som skapar värde.

Nu när lite julledighet väntar kanske det passar dig att reflektera över tiden och vad som skapar värde på riktigt. Hur mycket tid lägger vi på att odla relationer?

Hur härvarande vill vi vara, när vi är med andra?

Micke Darmell, föreläsare och författare som precis kommit ut med boken

TIMEOUT-konsten att få gott om tid där texten ovan finns med.

Senaste blogginläggen

Vill du dela med dig av artikeln?

Share on facebook
Dela på Facebook
Share on twitter
Dela på Twitter
Share on linkedin
Dela på LinkedIn
Share on email
Dela på mailen

Författare:

Vi vill gärna Höra dina tankar och reflektioner

Kommentera

Stäng meny