Jag var och hämtade sushi igår inför den makalösa fotbollsfinalen. Som vanligt har en av Malmös bästa sushi restauranger, Chill Out, mycket att göra så förutom att det skulle ta en timme från beställningen på telefonen så var den inte klar när jag skulle hämta den, ”en kvart efter” sa den glada servitrisen.
Ok, jag tar en öl och väntar. Bredvid mig satt ytterligare 5 personer och väntade. Alla helt inne i sina flöden på telefonen. Jag hade, som tur var, inte telefonen med mig. Hade jag haft hade jag blivit den 6e pundaren där i baren.
Jag tittade ut över det fantastiska Malmö, tänkte på att äntligen är värmen här, uteserveringarna fylls, skratten blir fler och människor ser ut att trivas.
Själv tänker jag på att yngsta dottern är här med sin man och mitt barnbarn. Min kärlek, Heléne, väntar också på sushin. Och kanske på mig! Vilken ynnest. Människor jag älskar och som älskar mig. Semester nästa vecka! Sedan tillbaka om fyra veckor till ett jobb jag älskar. Att få bidra till bättre möten och att ”väcka liv” som inspirera betyder. Jag känner, där i baren med de andra fem pundarna, mig lycklig. Vilken känsla.
Dessa 10 minuter av väntan, på att kockarna skulle göra klar vår sushi, fyllde mig med lycka och glädje.
Hade jag haft min telefon med mig hade jag missat detta. Då hade jag som de andra kollat vädret imorgon, aftonbladet.se, kollat några uppdateringar och kanske även kollat vädret på klart.se också för att vara riktigt säker på att solen skiner även imorgon.
Våga lämna telefonen hemma och ta vara på stunderna i våra ”mellanrum”. De är viktiga för själen.
/Micke
